Lite hets

•oktober 30, 2009 • Kommentera

I den andra delen av  vår kurs musik och form så har vi haft Tina Reuterberg som gästlärare och  även som  personlig handledare  i våra  egna arbeten. Så makalöst mycket energi var det länge sedan jag stötte på. Hon är en kvinna som bär på tusen ideer och tankar och allt går med en rasande fart. Väldigt inspirerande. Huvuddelen av kursmomentet har bestått av engober och glasyrtester, men också en stor del diskutioner kring våra  egna arbeten , allt från presentation till storleksval till glasyr till referens material.

Efter första handledningen  så hade jag bla  kommit fram till att se vad som händer om jag bygger större och vad storleksförhållandet gör med min ursprungside. Så jag började bygga på min pingvin.  Jag märkte rätt snart att jag inte hade kontroll på storleken när jag började ringla upp den. En annan sak som jag kom på att jag kanske borde tänkt lite innan.  Hur skulle jag bygga? den skulle stå upp på två korta i jämnföreslevist mot kroppen tunna ben. Hur bygger man utan att formen kollapsar. Ett ytterligare problem jag stötte på var att jag från början helt hade förträngt bendelen. Jag hade börjat bygga någonstanns  på nederdelen av magen så hur skulle jag förena bendel och magdel? Sen blev jag sjuk.

Två veckors sjukdom passar inte riktigt in i en keramikers liv, kanske inte inte i någons egentligen.  Snälla klasskamrater har försökt hålla mina saker vid liv så de inte torkar ihop för mycket .  När jag kom tillbaka så låg jag långt efter Jag skulle hinna göra klart pingvinen , engobera alla djur som egentligen dom också behövde finputsas innan, sen skulle de hinna torka innan skröjbränningen. Det är just den tiden, tork och bränningstiden, som man ofta glömmer bort i sina planeringar har jag märkt.  Det blev lite hetsigt kan man väl säga. Jag blandade till en engobe med 1 % järnkromat som  skulle bli ljusgrå och valde att spraya på den. Fick under tiden höra att just kvidinge leran som jag valt att arbeta med på mina smådjur inte riktigt uppskattar engobe utan  att engoben gärna lossnar. Dessutom så är kvidinge leranav den känsliga sorten och sprängs och har andra roligheter för sig.

kombinationen kvidingelera och lite för hetsigt  arbete + lite för kort torktid kändes som inte en allt för trygg kombo.

Körde ett låååångt uttorkningsprogram för att vara på den säkra sidan.

 

Så vad hände….

 

 

hem

•december 9, 2008 • Kommentering avstängd

Någonstans i din närhet, ja det gäller att lyssna med hjärtat och lyssna riktigt riktigt  noga då finns den där. Världen där mufflorna, mifflorna,tjänarna och de andra varelserna bor.  Den här historian utspelar sig just nu i denna stund och med din hjälp kan den få en fortsättning. Var med och ge historien en fortsättning på ”vad hände sen”